Okej här var det tomt igen.

Men det har faktiskt hänt en massa saker sedan sist jag skrev. Då skrev jag att det bara var 9 dagar kvar till BF. 6 dagar senare skulle det visa sig att hon var redo för att komma ut i den stora vida världen.

Hon kom alltså 3 dagar förtidigt. Vilket jag inte alls hade väntat mig, utan jag va helt inställd på att gå över tiden och kanske att hon skulle komma nu i början på April. Så just nu känner jag en stor saknad av gravid magen. Känns som om jag inte hann njuta den sista tiden som jag ville. Blev helt ställd på att det redan var dags att åka in till BB.

Fast samtidigt är det skönt att magen är borta och att hon ÄNTLIGEN är här. Efter 9 månaders väntan så är äntligen vår lilla dotter här hos oss.

Jag hade tänkt skriva ner en liten förlossnings berättelse för er som är lite intresserade av detta.

Ni andra kan sluta läsa nu!.

Det började måndagen den 23 mars. Min sambo skulle åka till jobbet runt halv 6 på morgonen och jag kunde inte somna om. Så jag går upp, ger hunden mat och tar hans morgon promenad som alltid.

När vi kommer in så fixar jag till min frukost och kryper upp i mitt favorit hörn i soffan och myser framför tv:n som jag brukar göra när jag inte kan sova. Förr eller senare brukar jag alltid somna till ett par timmar, vilket jag gjorde denna gång också.

Medans jag ligger och sover så känner jag lite små "värkar" i magen (kändes som en vanlig mensvärk) vilket inte gjorde speciellt ont utan jag tänkte inge mer på det utan sov vidare utan problem.

När jag vaknar till ett par timmar senare och går på toaletten, så ser jag blodiga flytningar och får lite smått "panik", hjärtklappning och svetten börjar rinna. (Fast jag hade inga värkar). Funderar på om jag ska ringa hem min sambo från jobbet eller om jag skulle vänta lite till för att se vad som händer. Bestämmer mig iaf för att vänta och ringa till BB först och höra vad de säger. Och detta var vid 11 tiden på förmiddagen.

Hon jag fick prata med tyckte att jag skulle stanna hemma och höra av mig igen om jag skulle få värkar eller om vattnet skulle gå. Och så fick det bli. Det gick någon timme så började jag känna av denna "mens liknande värken" i magen igen och inser då att det faktiskt är värkar som jag har känt av tidigare och att vi skulle få en bebis tidigare än vad vi hade räknat med.

Ju längre dagen gick dessto ondare började dessa värkar göra. Funderar än en gång på om jag skulle ringa hem min sambo, men tyckte att så ont hade jag inte och eftersom BB hade sagt åt mig att stanna hemma ett tag till så ringde jag aldrig. (Dessutom skulle han ändå snart sluta jobbet). När klockan är halv 3 ringer jag till BB igen och säger att jag hade värkar, fast oregelbundna så det var svårt att ta tiden på dem. Hon säger än en gång att det är bättre att stanna hemma så länge som möjligt för att slippa åka fram och tillbaka som det kanske hade blivit.

När min sambo kommer hem får han beskedet att vi kommer få en bebis tidigare än vad vi hade räknat med. Han hjälper mig att ta tiden på värkarna som började göra ondare och ondare för varje timme som gick. Fast fortfarande var dem oregelbundna.

Vi ringer våra föräldrar för att förvarna dem på att det kan komma en bebis när som helst.

Jag står ut rätt länge med dessa värkar här hemma. Sista gången jag ringer till BB hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen riktigt. Och då var klockan runt 8 på kvällen. Jag sa att nu står jag inte ut längre och att jag ville komma in.

Vi åker in och blir inskrivna runt halv 9 på kvällen. När de gör den första undersökningen så var jag öppen 3 cm vid 11 på kvällen. Och då kände man "va, bara 3 cm" och misstänkte att dessa värkar skulle bara bli värre och värre för varje timme. Fick en morfin spruta och kröp ner i ett varmt bad och där somnade jag till och ifrån flera gånger. Och det var så skönt att ligga där. Låg där ett par timmar tills vattnet började bli kallt, så bestämde jag mig för att gå upp och byta om till sjukhuskläderna som jag hade fått. När klockan var 5 på morgonen gjordes en ny undersökning och då va jag halvvägs. Det vill säga 5 cm öppen. Då började jag bli så trött och hade så ont att jag bad om att få EDA (vilket jag fick rätt fort) och det är något av det bästa jag har fått kan jag säga. Det va så skönt att kunna slappna av, till och med sova lite för att hämta krafter för vad som komma skulle. Och redan där hade jag haft värkar i 18 timmar lite drygt.

Att gå från 5 cm till 10 gick faktiskt riktigt fort och det va dags att få en bebis på riktigt. Bort med EDA och in med lustgasen som faktiskt fungerade riktigt bra (va lite skeptiskt mot den). Tog hål på hinnan så att vattnet gick och sedan var det dags. Här ifrån kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket om jag ska vara ärlig. Hade ingen koll på klockan, utan va så konsentrerad på varje värk och varje andetag att allt annat försvann. Försökte lyssna på min sambo som peppade och försökte lugna ner mig när det gjorde som ondast.

Han var ett otroligt stort stöd för mig under alla dessa timmar med värkar.

Hade inte klarat det lika bra utan han.

Tillslut kom hon ut. 11:21 tisdagen 24 mars 2015 hade jag vår dotter i min famn.

3140 g, 50 cm lång.

Och den känslan är helt obeskrivlig. Att ha henne liggandes på bröstet och se vad det är vi har skapat var helt otroligt. Den kärleken som man kände från första studen.

Det kommer en del 2 på detta lite senare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara berätta att jag åter är tillbaka hos blogg.se för att blogga. Känner att jag är klar här. Så här hittar ni min nya blogg ...

         Idag tog de studenten här i Karlskoga, så vi tog oss en tur ut på stan för att kolla när dom kommer med lastbilarna genom stan. Det slog mig då att det är hela 5 år sedan som jag själv stod där med student mössa och allt. Tänk va fort ...

Inatt sov M hela natten i egen säng, vaknade bara 1 gång för mat och sov sedan till halv 8. Detta va inte ens tänktbart för någon vecka sedan. Så idag har vi en utvilad mamma och en mycket pigg och glad lite bebis som just nu ligger i sitt nya baby...

   Idag är det hela 5 år sedan vi förlovade oss. Och här sitter vi nu med en dotter som är helt underbar. Jag har verkligen träffat mannen i mitt liv, pappan till mina barn. Älskar han så otroligt mycket.      ...

      Jag har sedan några dagar tillbaka bestämt mig för att sluta amma M. Det är med blandade känslor som jag tog detta beslut. Och det handlar helt enkelt om att hon blir aldrig riktigt mätt av bröstmjölken. Hon somnar alltid när jag ammar, a...