Roligt att se att statistiken går upp lite.

Det gör att jag får mer motivation till att blogga ännu mer. Det är även roligt om ni lämnar ett spår efter er som tex. en kommentar eller om ni har några frågor, så är det bara att fråga på.

Har ni något ni vill att jag ska blogga om så skriv gärna det också. Om det är så att ni vill veta något mer om mig och mitt liv. Det kan vara vad som helst.

Ingen fråga är för dum för att frågas!

(Bilden är någon dag gammal)

Då går vi in i slutskedet.

BARA 2 månader kvar tills vi får träffa vår lilla prinsessa.

Allt har gått så himla fort, vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen. Man har hört av så många att man hinner vänja sig med tiden, men det vet jag inte riktigt om det stämmer. Helt plötsligt så har vi snart gått dessa 9:o månader och ibland har man fortfarande svårt att förstå vad som komma skall.

Sen har man en otrolig längtan efter en lilla tösen, så man nästan spricker.

Vi är snart där och det känns helt underbart.

Ja då var det måndag igen. Tycker helgerna går så himla fort hela tiden.

Fast denna helg har vi haft att göra, så det kanske inte är så konstigt att det helt plötsligt är måndag igen.

Vi åkte som sagt in till Örebro och IKEA i lördags runt lunch i värsta snöovädret. Så sämre dag att åka med släp kunde vi inte välja, men in kom vi (tog betydligt mycke längre tid än normalt).

Va rätt så lugnt med folk inne på IKEA trotts att det va löningshelg och allt, så det va super. Vi hade turen att få med oss allt vi hade på lappen + lite till (som det alltid blir när man är där).

När vi kom hem fick killarna bära upp alla saker medans jag började med maten (huslig som man är). Efter maten skulle killarna kolla på fotboll, vilket jag hatar så jag kröp in i barnrummet för att börja skruva ihop lite möbler, så nu börjar rummet ta form. Fortfarande lite små saker som fattas, men snart är det klart.

Den enda möbeln som fattas nu är skötbordet, så vi hoppas att de får in den snart, annars får vi börja titta på någon annan. Det är skönt att rummet snart är färdigt. ETT steg närmare födseln känns det som.

En vecka sedan jag bloggade.

Det har egentligen inte hänt så mycket under veckan och sen har jag varit trött och haft riktigt ont i ryggen så har legat rätt mycket i soffan faktiskt.

Så vad har hänt sedan sist då?.

Jo, jag har blivit sjukskriven graviditeten ut. Det vill säga de reseterande 2 månaderna pga ländryggsbesvär.

Det va ju så att AF (Arbetsförmedlingen) ville ha ut mig på praktik de sista månaderna och eftersom jag knappt klarar av de vanliga hushållssysslorna, hur ska jag då klara av att "jobba/praktisera"? Så det fick helt enkelt bli en sjukskrivning.

Det hade kanske varit skönt att få en praktikplats för att komma ut och träffa lite folk och känna sig social, men man måste också lyssna på kroppen när det säger ifrån. Även om jag kanske hade klarat av att ha en praktik nu, så måste jag tänka framåt och kunna ta hand om barnet när det kommer. Då kan jag inte ligga i soffan var och varannan dag för att jag har ont i ryggen. Så tror ändå att detta var det bästa.

Resten av veckan (vilket bara är två dagar) kommer fortsätta som den har börjat. Det vill säga att jag ska försöka ta det lugnt och vila upp ryggen så bra som det nu går.

Och på lördag åker vi in till Örebro och Ikea för att köpa möblerna till barnrummet (ÄNTLIGEN). Som jag har längtat efter att få ställa i ordning.

Då har jag något att pyssla med nästa vecka när min sambo ändå jobbar eftermiddag  och jag är ensam hemma hela kvällen. Då kan jag pyssla med att skruva ihop möbler så gott jag orkar vill säga. Men nu är det på gång iaf och det är inte länge kvar tills hon förhoppningsvis tittar ut.

Nästa tisdag den 27 är det EXAKT 2 MÅNADER KVAR till BF. 8 veckor känns som ingenting, nästan så man börjar bli nervös/stressad för allt har gått så fort. Men det är bara att ta en dag i taget och se vad som händer.

Nej, om man kanske ska gå och försöka fixa ihop något att stoppa i "lilla" magen.

Börjar känna en liten hungerskänsla.

Här är lite saker som vi har fått av min sambos syster.

Kan vara skönt att inte behöva köpa allt nytt, men gillar egentligen inte "ärvda" saker. Vissa grejer går bra att ta emot, men vissa grejet vill jag verkligen köpa nytt.

Det är ändå vårt första barn och då vill jag inte att allt hon har ska vara ärvda saker. Men det är ändå väldigt snällt att man har släkt och vänner som gärna hjälper till och ger oss saker.

Jag vet inte, men är det fel att tänka så när det gäller ens barn?

Alla kläder har jag köpt nytt. Vill att mina barn ska vara hela och rena.

Som sagt, så är det ju vårt första barn så det kanske är så att vi skämmer bort henne med nya saker, istället för att ta emot det vi blir erbjudna.

Sen är det svårt att hålla koll på allt som man behöver och köper säkert på sig alldeles för mycket och saker som man inte är i behov av. Men det lär man märka när hon kommer och så kan man lära sig av det tills nästa barn.

Ja ni ser ju själva!

Är så fruktansvärt arg på kommunen som inte har "råd" att grusa gångbanorna. Är inte alls roligt att gå ut och rasta hunden när vägarna ser ut såhär överallt. Ligger det 10 gruskorn så ligger det inte mer.

Det är rena skridskobanan så till och med hundarna har svårt att ta sig fram. Tänker även på de äldre som bor runt omkring här, va svårt de ska ha att ta sig ut för att göra sina ärenden.

Pratade med en granngubbe tidigare idag och han hade redan ramalt och skadat ryggen pga att kommunen inte vill grusa mer. Och såhär har det sett ut i flera dagar nu.

Vad ska de ha en vaktmästare till om de inte gör sitt jobb?

Är det rätt att man ska behöva bryta/slå ihjäl sig innan de förstår?

Som rubriken lyder så tänkte jag sammanfatta min graviditet från början tills dagens datum.

Så vi börjar helt enkelt från början.

Sen vi flyttade till denna lägenhet så har vi sagt att "händer det så händer det", så denna graviditet var planerad.

Jag jobbade mycket under den varma sommaren 2014 och drack mycket vatten, vilket ledde till att jag var tvungen att gå på toaletten lite oftare än vanligt. Men sen slog det mig att det kan ju faktiskt hända att jag är gravid, men ville väl egentligen inte tro den tanken för att inte bli besviken om det sedan skulle visa sig att jag INTE var gravid. Så veckan gick (detta var vecka 30), vi hade planerat en helg i Göteborg, för att få komma bort lite om umgås. Så jag tänkte vänta med att göra graviditets testet tills måndagen veckan efter, (för skulle jag få mensen så skulle den komma under helgen hade jag räknat ut). Jag sa fortfarande inget till min sambo. Ville inte ge han falska förhoppningar.

Helgen i Göteborg va underbar, förutom vädret. Måndagen 28 juli kom och jag jobbade fram till 16:00 och på vägen hem åkte jag förbi apoteket för att köpa på mig ett test. Nervös som f*n åkte jag hem. Visste att min sambo var hemma och han fortfarande ovetandes om vad som väntade. Skyndade mig in på toa för att han inte skulle hinna se, medans jag väntade på att testet skulle visa något så hoppade jag i duschen (vilket jag inte brukar göra direkt efter jobbet), men skyllde på att jag hade varit svett på jobbet. Jag kunde helt enkelt inte bara sitta där och vänta på testet.

När jag hade duschat klart och gjort mig iordning så kollar jag till slut på testet och det visade POSITIVT. Blev super glad, men ännu mer nervös än innan. Nu va jag tvungen att berätta detta för min sambo på något sätt. Hade ingen aning om hur han skulle reagera.

Jag tar med mig testet bakom ryggen, går ut till min sambo som sitter vid datorn och säger att jag har något som jag måste berätta för dig, men vet inte om jag vågar. Det känns som om hjärtat håller på att hoppa ur bröstet på mig.

Han fick själv ta testet som jag hade bakom ryggen, kollar på det, kollar sedan på mig och frågade med ett leende på läpparna om jag var gravid. Då kunde jag inte längre hålla tillbaka min glädje, kramade om honom och sa att vi va gravida och fick torka bort en och annan tår från kinden. Och där släppte all nervositet som jag hade haft under hela dagen. Jag hade köpt på mig ett par test för att vara helt säker och alla visade positivt. Och då va jag i vecka 6 ungefär.

Jag hade egentligen inga graviditetssymptom förutom att jag va tvungen att gå på toaletten oftare än vanligt. Utan symptomen kom senare så som ömma bröst och illamående, så jag kunde inte äta ordentligt med mat utan allt kom upp direkt. Det gjorde att jag gick ner i vikt de första veckorna. Hade illamåendet fram till vecka 18 någonstans innan den försvann helt och jag kunde börja äta normalt igen. Det är egentligen det enda "problemet" som jag har haft fram tills för några veckor sedan som jag började få väldigt ont i ländryggen och höft. Och där är vi just nu. Försöker ta mig igenom dagarna så gott det går och ska till läkaren nästa vecka. Då får vi hoppas att hon kan sjukskriva mig, annars är det praktik som gäller för denna höggravida kvinna de sista månaderna som är kvar. Men jag tycker det är så mysigt att vara gravid, känna alla sparkar och rörelser i magen. Ser verkligen fram emot att bli en familj på riktigt.

Min sambo kommer bli en underbar pappa, det har jag inga tvivel om.

Bebis -

Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg. Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen. Hos flickor är blygdläppar fortfarande små och täcker inte klitoris men under de sista veckorna växer de samman alltmer. Hos pojkar sjunker testiklarna ned i pungen. Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer barnet framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är barnet livsdugligt, vilket gör att det måste registreras om det föds.

Mamma -

Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg. Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.