Som rubriken lyder så tänkte jag sammanfatta min graviditet från början tills dagens datum.

Så vi börjar helt enkelt från början.

Sen vi flyttade till denna lägenhet så har vi sagt att "händer det så händer det", så denna graviditet var planerad.

Jag jobbade mycket under den varma sommaren 2014 och drack mycket vatten, vilket ledde till att jag var tvungen att gå på toaletten lite oftare än vanligt. Men sen slog det mig att det kan ju faktiskt hända att jag är gravid, men ville väl egentligen inte tro den tanken för att inte bli besviken om det sedan skulle visa sig att jag INTE var gravid. Så veckan gick (detta var vecka 30), vi hade planerat en helg i Göteborg, för att få komma bort lite om umgås. Så jag tänkte vänta med att göra graviditets testet tills måndagen veckan efter, (för skulle jag få mensen så skulle den komma under helgen hade jag räknat ut). Jag sa fortfarande inget till min sambo. Ville inte ge han falska förhoppningar.

Helgen i Göteborg va underbar, förutom vädret. Måndagen 28 juli kom och jag jobbade fram till 16:00 och på vägen hem åkte jag förbi apoteket för att köpa på mig ett test. Nervös som f*n åkte jag hem. Visste att min sambo var hemma och han fortfarande ovetandes om vad som väntade. Skyndade mig in på toa för att han inte skulle hinna se, medans jag väntade på att testet skulle visa något så hoppade jag i duschen (vilket jag inte brukar göra direkt efter jobbet), men skyllde på att jag hade varit svett på jobbet. Jag kunde helt enkelt inte bara sitta där och vänta på testet.

När jag hade duschat klart och gjort mig iordning så kollar jag till slut på testet och det visade POSITIVT. Blev super glad, men ännu mer nervös än innan. Nu va jag tvungen att berätta detta för min sambo på något sätt. Hade ingen aning om hur han skulle reagera.

Jag tar med mig testet bakom ryggen, går ut till min sambo som sitter vid datorn och säger att jag har något som jag måste berätta för dig, men vet inte om jag vågar. Det känns som om hjärtat håller på att hoppa ur bröstet på mig.

Han fick själv ta testet som jag hade bakom ryggen, kollar på det, kollar sedan på mig och frågade med ett leende på läpparna om jag var gravid. Då kunde jag inte längre hålla tillbaka min glädje, kramade om honom och sa att vi va gravida och fick torka bort en och annan tår från kinden. Och där släppte all nervositet som jag hade haft under hela dagen. Jag hade köpt på mig ett par test för att vara helt säker och alla visade positivt. Och då va jag i vecka 6 ungefär.

Jag hade egentligen inga graviditetssymptom förutom att jag va tvungen att gå på toaletten oftare än vanligt. Utan symptomen kom senare så som ömma bröst och illamående, så jag kunde inte äta ordentligt med mat utan allt kom upp direkt. Det gjorde att jag gick ner i vikt de första veckorna. Hade illamåendet fram till vecka 18 någonstans innan den försvann helt och jag kunde börja äta normalt igen. Det är egentligen det enda "problemet" som jag har haft fram tills för några veckor sedan som jag började få väldigt ont i ländryggen och höft. Och där är vi just nu. Försöker ta mig igenom dagarna så gott det går och ska till läkaren nästa vecka. Då får vi hoppas att hon kan sjukskriva mig, annars är det praktik som gäller för denna höggravida kvinna de sista månaderna som är kvar. Men jag tycker det är så mysigt att vara gravid, känna alla sparkar och rörelser i magen. Ser verkligen fram emot att bli en familj på riktigt.

Min sambo kommer bli en underbar pappa, det har jag inga tvivel om.