Här är lite saker som vi har fått av min sambos syster.

Kan vara skönt att inte behöva köpa allt nytt, men gillar egentligen inte "ärvda" saker. Vissa grejer går bra att ta emot, men vissa grejet vill jag verkligen köpa nytt.

Det är ändå vårt första barn och då vill jag inte att allt hon har ska vara ärvda saker. Men det är ändå väldigt snällt att man har släkt och vänner som gärna hjälper till och ger oss saker.

Jag vet inte, men är det fel att tänka så när det gäller ens barn?

Alla kläder har jag köpt nytt. Vill att mina barn ska vara hela och rena.

Som sagt, så är det ju vårt första barn så det kanske är så att vi skämmer bort henne med nya saker, istället för att ta emot det vi blir erbjudna.

Sen är det svårt att hålla koll på allt som man behöver och köper säkert på sig alldeles för mycket och saker som man inte är i behov av. Men det lär man märka när hon kommer och så kan man lära sig av det tills nästa barn.

Ja ni ser ju själva!

Är så fruktansvärt arg på kommunen som inte har "råd" att grusa gångbanorna. Är inte alls roligt att gå ut och rasta hunden när vägarna ser ut såhär överallt. Ligger det 10 gruskorn så ligger det inte mer.

Det är rena skridskobanan så till och med hundarna har svårt att ta sig fram. Tänker även på de äldre som bor runt omkring här, va svårt de ska ha att ta sig ut för att göra sina ärenden.

Pratade med en granngubbe tidigare idag och han hade redan ramalt och skadat ryggen pga att kommunen inte vill grusa mer. Och såhär har det sett ut i flera dagar nu.

Vad ska de ha en vaktmästare till om de inte gör sitt jobb?

Är det rätt att man ska behöva bryta/slå ihjäl sig innan de förstår?