Ni som följer mig på Facebook och Instagram vet redan detta, men ni som inte följer mig får reda på det här på bloggen. (Snäll jag är va?)

I slutet på mars/början på april 2015 kommer vi bli föräldrar till en liten HEN. (Skriver HEN så länge eftersom vi inte vet vad det blir än, men vi kommer ta reda på det och senare kommer även ni läsare få reda på det).

Igår gick vi ut med det offentligt, vi har länge hållt det inom familjen och de närmaste vännerna. Men det började läcka ut lite smått så varför inte säga det själv?.

Och dessutom börjar det bli svårt att dölja, så vi tyckte det va dags att allmänheten får reda på det. Att jag har orkat hålla detta inne så länge är ett under, men det har gått över förväntan. Så länge som barn inte har kommit på tal så har det gått bra.

Vi är så himla lyckliga och längtan till våren är enorm. (Hoppas vintern går fort).

Idag rullar bilen mot Hagfors över helgen.

Min pappa fyller nämligen år idag så vi ska upp och fira han lite hade vi tänkt.

Annars har jag ingen aning om vad helgen har att erbjuda. Kanske passa på att träffa lite vänner när jag ändå är där och hälsar på. Va ett tag sen jag träffade vissa personer. Får se om de kan ha lite tid över för lilla mig.

Kanske blir att jag inte bloggar något mer under helgen så vi hörs på söndag igen när jag är hemma igen.

Puss på er   

Juste har glömt berätta att i början på november åker jag och min sambo tillsammans med hans bror och mor till Teneriffa.

Så skönt att ha något att se fram emot.

18 september idag och fortsätter hösten som den har börjat så lär man inte känna av någon ångest alls. Den brukar komma smygandes när löven börjar ändra färg och lägger sig på marken som ett täcke. Men i år har den inte kommit ÄN.

Som det är nu njuter jag av varje solig dag som vi får. Önskar bara att man hade lite mer ork till att ta en långpromenad. Får hoppas att det släpper snart.

Annars gör jag inte så mycket om dagarna nu när jag är hemma och är arbetslös eller "mellan två jobb" med ett lite finare ord.

Det blir rätt långa dagar när man inte har så mycket att hitta på med. Men jag försöker få dagarna att gå genom att fixa lite här hemma, laga mat, baka ibland när orken finns. Så än går det rätt bra, men hur ska det bli om någon månad!?

Jag har faktiskt aldrig riktigt varit arbetslös mer än någon vecka eller så. Så detta är första gången som jag verkligen är utan jobb. Det första dagarna kan jag erkänna att det kändes rätt så skönt att få sova på morgonen, men nu skulle jag vilja ha något att göra. Får se om det dyker upp något jobb som passar mig framöver.

Tills dess tänker jag fortsätta njuta av den fina hösten som vi har just nu.

(Bilderna är lånade från google)

Ja som rubriken lyder så är jag tillbaka.

Set ut som om jag har haft ett uppehåll över sommaren med bloggen. Kan väl vara ärlig och säga att jag har inte haft någon lust att sätta mig vid datorn och skriva här, så jag har helt enkelt struntat i det.

Men nu tänkte jag ge det en chans till. Är arbetslös på heltid nu så jag har all tid i världen för min lilla blogg.

Kanske inte händer så mycket i mitt liv just nu, men några rader ska jag nog kunna få ihop.

Tänkte berätta lite snabbt vad jag har sysslat med i sommar.

För det första har jag jobbat en hel del, så egentligen inte haft så mycket tid att göra saker på. Men man får försöka klämma in det på de få lediga dagarna.

Min bror tog studenten i Juni (va så stolt över han). Sen tog jag om A en båtkryssning till Tallin, en månad senare tog vi en helg i Göteborg (super mysigt).

När jag hade jobbat klart för sommaren drog jag och ett härligt gäng ner till Gotland för ett par dagar. Sedan därifrån vidare till Ullared för att spendera en massa pengar. Så de dagarna åkte jag från kust till kust (vilket va en rätt jobbig resa, men sjuk kul).

Det är de tre "stora" resorna som jag har gjort i sommar. Sen hittar man alltid på något litet att göra när man slutar jobbet (som att bli med min sambo och hans kompisar på lite golf).

Har varit en helt underbar sommar, med bra väder och framförallt att jag har jobbat på hemmaplan iår.

Igår gjorde jag min sista dag inom barnomsorgen, för att på onsdag nästa vecka börja på mitt nya jobb.

Det va med tunga steg som jag gick hem från jobbet igår. Ville verkligen inte gå därifrån.

Va så svårt att säga hejdå till alla underbara barn och inte snacka om den underbara personalen som finns där. Det va med en tår i ögat som jag sa hejdå!.

Jag kommer ihåg när jag började inom barnomsorgen som spring vikarie. Jag va så nervös och osäker och ville bara vända hem igen.

Kommer inte riktigt ihåg på vilken förskola jag gjorde första passet på, men minns mitt första pass på mitt kära ÅSKULLEN.

Jag trivdes inte alls, ville aldrig mer komma dit igen. Men eftersom jag precis hade börjat jobba så tänkte jag att det är kanske för att jag är osäker som gör att jag inte trivs, så jag skulle ge det en chans till. Nästa gång jag kom dit, så nja... det kändes fortfarande inte bra. Jag pratade med min sambo om att säga till att jag inte ville ha förfrågningar på den förskola. Men kände att jag ger det EN chans till. Och för varje gång jag var där, så trivdes jag bara mer och mer. (Är glad att jag gav det flera chanser). Jag inser nu i efterhand att de första gångerna som jag var där så jobbade jag helt enkelt med fel personal. Det var personer som jag inte alls kände mig bekväm med.

För den personal som nu finns på Åskullen är så fruktansvärt underbara!

De har verkligen fått mig att växa som person och arbetskamrat. De har även fått mig tro mer på mig själv och att det jag gör är rätt.

Man kan verkligen prata med dom om allt. De sista två veckorna har de verkligen ställt upp och stöttat mig. Det vill jag verkligen tacka dom för. Dom är som mina extra mammor, när min egen mamma inte finns i närheten =).

Jag har verkligen känt mig som en del av Åskullen och inte som en vikarie. Och jag hoppas att man kommer kunna hålla kontakten med dom. För de har blivit mer än bara arbetskamrater för mig.

Eftersom jag inte trivdes först så trodde jag inte att det skulle vara så svårt att säga hejdå till dom. Men det va riktigt svårt!.

Jag har iaf turen att jag kan komma och hälsa på när jag vill. (Och det kommer jag att göra. Än blir ni inte av med mig).

Vill bara att ni ska veta hur underbara ni är och vad ni har gjort för mig.

Så igår hade jag varit iväg och köpt en tårta som jag tog med till jobbet.

Kände att jag ville bjuda på något.